Arbetsprover:
(Klicka för att se hela bilden.)
performance, dikt,ljud,sång 2005
Performance, KOSOVA ART GALLERY 2008
Foto:Stefan Nilsson
foto: Tina Persson
Foto: Stefan Nilsson
Tina Persson
Tina Persson, f. 1962. Performance och poesi:
Två sidor som jag ständigt försöker utveckla.
Växelverkan är ett centralt begrepp för mig.
Det gäller liv som dikt; det måste finnas
överraskande moment. Ur stillhet rörelse, ur det
inövade spontanitet! Avskyr etikettshysteri och
snobberi. Debutdiktsamling 2005.
Medlem i Sveriges Författarförbund
http://www.arteaforlag.se/
Den där kvällen i Phristina var magisk. Publiken var fantastisk
och kanske var det här just rätt plats att uppföra min performance
utan titel. Bara blodröd brudklänning och blodröd slöja och sång/ljud
utan ord, bara ett uttryck för någonting som har med smärta och kärlek
att göra... Se bild höger
Tre månader senare, i ett annat land dyker dessa kvinnor
upp. Som om de stigit ut ur tiden rakt framför mig. Böljande vita...
Se bilden
Utdrag ur min andra bok, Högläsning för hundar:
TUSEN OCH EN HUND
Titeln Högläsning för hundar har sin upprinnelse i en
särskild händelse, som fick mig att känna mig som Scheherazade i Tusen och en Natt. Det som hotade mig till livet var en raggig best med uppdragna läppar över gulvita huggtänder. Vi möttes, hunden och jag, i en återvändsgränd.
Min rädsla för hunden var mycket stor.
Just som den stora besten såg ut att vilja gå till anfall lösgjorde sig oväntat min röst
inifrån min av skräck förlamade kropp.
Sjung! uppmanade min inre röst och jag sjöng nu litet högre. Min kropp mjuknade och hundens mungipor lade sig långsamt tillrätta och täckte de förfärliga huggtänderna. Med blicken fixerade jag en punkt på hundens hjässa och hörde mig själv pratsjunga i mjuka ordalag. Som en sagoprinsessa stod jag där framför monstret. Efter en stund sjönk besten ner i sittande ställning och jag märkte hur dess ansiktsuttryck mildrades.
Nu kände jag mig redo för att läsa en dikt också. På utdragna versfötter gled diktens rytmiska läte mot hundens förbryllade uppsyn. Jag mötte dess blick och förstod att vändpunkten hade kommit. Den reste sig och kom mig till mötes med lågt viftande svans. Jag såg nu att det var en mager och skamfilad hanhund. Jag tackade den för att den hade lyssnat på mig och lovade att jag skulle skriva en bok, dedikerad till hunden. Här är den nu.
Författaren